Ombildningsmotståndet på agendan i Hökarängen
Engagemanget mot ombildning var självklart för alla i panelen, som berättade om krampen i magen förra gången som ombildning var på gång, om hur motståndet snabbt övergick till handling när de elva stadsdelarna blev kända, om Facebook-grupper som inom några dagar hade 100 medlemmar, om hur medlemmar tog initiativ, gick emot falsk information som började spridas, om ångesten då ja-sidans brev kom, känslan av hotet mot sitt hem. Tron på allmännyttan är stark.
Nätverken satte igång med flera olika aktiviteter för att få kontakt med berörda hyresgäster. Alla har tagit fram informationsblad om sina nätverk, Rågsved även på olika språk, och har arbetat utifrån förutsättningar i sina områden. Rågsved började dela flygblad varje lördag vid tunnelbanan, ordnar gårdsfika i parker och utanför hus där ja-förespråkare agerade, samlar nej-lappar mot ombildning och har gemensamma möten en gång i månaden. Inför att staden i maj skulle skicka brev om vilka fastigheter som berörs togs en lättillgänglig folder med bilder fram med exempel på kritiska frågor som behöver ställas i en ombildningsprocess.
Hökis mot ombildning arbetar mycket med individuellt anpassade flygblad för att snabbt bemöta ja-sidans argument. Intressant nog har inget bemötande kommit på mot-flygbladen. En medialt uppmärksammad aktion var en demonstration i samband med en invigning som Daniel Helldén gjorde i Farsta. Bagis mot ombildning har å sin sida arbetat mycket med stormöten, balkongbanderoller mot ombildning, dörrknackning och har även ställt frågor på flera av stadsdelsnämndens möten.
Vad som varit viktigt för nätverken är att snabbt skaffa sig information om vilka fastigheter som berörs för att komma ut med flygblad innan ombildningsivrarna hunnit sätta sin bild. Det har också varit viktigt att många engageras och bortse från att man kanske tycker olika i andra frågor. A och O är att prata med grannar för att bemöta rykten och osanningar, hotbilder om försäljning till privatvärdar som målas upp för att skrämma till ombildning, liksom utnyttjande av rädslan för marknadshyror och okunskapen om stockholmshyran. Samarbetet mellan nätverken är guld värt liksom samarbetet och stödet från organisationer som också är emot ombildningar.
En aspekt som kommit i skymundan, påpekas från Bagis mot ombildning, är nyttan av det sociala och trygghetsarbete som allmännyttan gör i flera stadsdelar, som privata bostadsrättsföreningar inte lär fortsätta med. Många människor i utsatta lägen kommer att vara förlorare om allmännyttan dräneras på ytterligare hyresrätter. Därför är det också ett så felaktigt och faktiskt fult argument att påstå att ombildningar skulle bidra till ökad trygghet. Slutbudskapet till politiken var att sluta driva frågan om ombildning, då den saknar vetenskapligt stöd och ta bort marknadstänkandet, då det inte tar hänsyn till att bostad är en mänsklig rättighet. Hyresgäster i allmännyttan är också en del av Stockholm, inte bara i marginalen. Det är hyckleri att tala om valfrihet då hyresgäster som valt och vill ha kvar allmännyttan som hyresvärd inte respekteras. Och alla som inte brytt sig än, tänk om, då det måste finnas bostäder för alla.
En tänkvärdhet som avslutade paneldiskussionen var något som sagts av en person som blivit så glad över att ha fått en egen lägenhet; varför ska vi som en gång fått bostad i allmännyttan ta bort den möjligheten för andra?