Medlem i Fokus – Per Sundgren
Jag heter Per Sundgren är uppväxt i Årsta och Farsta och bor nu i Högdalen. Jag är nu pensionär med barn och barnbarn, men har jobbat som lärare, vårdbiträde, kulturchef och några år som heltidspolitiker, bland annat som kulturborgarråd här i Stockholm.
Den fråga som väckte mitt politiska intresse var atombomben. Jag låg som tioåring där i sängen och var livrädd för att bomben skulle ramla ner på oss. Ett misstag kunde ju ske. Det var kommunistpartiet som mest konsekvent var emot att Sverige skulle skaffa atombomb, så jag hamnade där och sedan kom alla rättvisefrågor och Vietnamkriget.
1968 liftade jag till Paris och var med och byggde barrikader för att störta den franska borgerliga regeringen. Revolutionen var nära, trodde vi, när tio miljoner arbetare strejkade. Någon revolution blev det inte och jag tror inte längre på någon utan vi måste tålmodigt och energiskt arbeta för att skapa majoriteter i riksdagen för en progressiv politik, vilket just nu verkar långt borta. Men jag vet genom min tid i kommunfullmäktige att det går att göra mycket som förbättrar villkoren för vanliga löntagare.
Viktigast för mig är jämlikhet, social och ekonomisk. Forskningen visar med bedövande tydlighet att jämlika samhällen är bättre för alla. Endast i jämlika samhällen kan alla människor utveckla sina förmågor och leva goda liv. Ändå växer klyftorna, inte minst här i Sverige. Jämlikhet är också nödvändigt om vi ska kunna lösa klimat- och miljökrisen. Det är de rika i världen som förstör och förbrukar mest och ska vi få med oss alla människor på en omställning måste det börja med att de som har mest drar åt svångremmen mest, både i Sverige och i världen.
Vad har jag då åstadkommit? Inte så lätt att svara på eftersom allt som är viktigt sker genom att många deltar. Men Stockholm som kulturhuvudstad 1998 var mitt initiativ, liksom de litterära skyltarna och platser uppkallade efter Ivar Lo Johnsson och Greta Garbo och Nacka Skoglund. Jag är Hammarbyare.
Jag är med i Vänsterpartiet för att det är partiet som mest konsekvent företräder ett jämlikhetsperspektiv, som i varje sakfråga tar ställning utifrån vad som gynnar dem med låga och vanliga löner, samtidigt som det är partiet med den bästa miljöpolitiken.