Allt i demokratins namn!
Årskrönika från Cicci Herrström – en aktivistisk gräsrotande fritidspolitiker:
2020 ja vad säger man, det blev verkligen ett ovanligt år. Året var ganska ungt när oroande nyheter om en pandemi började sin resa. En resa som gav oss så mycket annorlunda, mest ont men med vissa förhoppningsvis goda biverkningar (hur vi umgås, har möten m.m.).
Så mycket har ändrats eller tagits bort detta år. Det blev inget fysiskt 1:a majtåg, det kändes kan jag lova. Jag har gått i stort varje år sedan 1979, så det kändes tomt. Även om det fanns ett digitalt alternativ och vi visade våra tankar i dekorerade fönster runt om i staden (mitt och dotterns på bilderna).
Men gemenskapen saknades mig, den euforiska peppen det brukar ge var lägre. Fast det var bara att sträva på.
Hela året har färgats av en ökad digitalisering och mindre av gemensamhetskänslan som jag tycker att mitt arbete i Vänsterpartiet ger mig. Kongressen är ett ytterligare exempel på detta. Jag hade äran att återigen vara representant för V-Vantör när vi alla skulle samlas för att ta viktiga beslut inför framtiden. Den för mig viktigaste delen av kongressen när vi skulle utforma ett nytt partiprogram fick vi dock skjuta på. Ändå tycker jag att det i stort blev en bra kongress, med teknik som fungerade mestadels. Det var så skönt att känna att inte ens en pandemi kan stoppa oss. Och en ny partiledare fick vi, så nu ser vi framåt och tar i för att förvalta det allt högre stöd vi känner.
I Stockholm kliver vi med stora steg uppåt, en förutsättning för att vi ska kunna göra de förbättringar som behövs. Vilket inte minst coronan visat oss (t.ex. inom äldreomsorgen), men även något jag något jag känner av i mitt yrke som lärare. Skolor och förskolor har dränerats av borgarnas budget de senaste åren. Större grupper, färre vuxna både i klassrum, på fritids och när det gäller elevhälsan. Dessutom mindre utrymme till inköp, kompetensutveckling m.m. Detta arbetar jag mycket med både som förtroendevald i Stockholms stad (utbildningsnämnden och SISABs (kommunalt bolag för skollokaler) samt ersättare i kommunfullmäktige) men också som fackligt aktiv på min arbetsplats. Många zoom-/skypemöten har det blivit med tiden.
Men det jag saknar är aktivistandet, mötet med medborgarna. Möten som jag bygger mycket av mitt politiska arbete på.
Att gräva där jag står har alltid varit viktigt för mig. I Rågsved har jag jobbat med bildandet av naturreservatet, att sprida vårt fina förslag Rågsveds allé och andra lokala frågor. De senaste åren har jag arbetat aktivt mot ombildningarna i Rågsved och i kampanjen ”Köp tillbaka Rågsveds centrum”. Jag har också deltagit i olika möten och grupper med syfte att förbättra livet för alla i Rågsved (tex mot narkotikan och allas lika värde). Detta har i fysisk form stannat av nästintill helt under detta märkliga år, vilket lämnat efter sig en tomhet. Dock fortsätter arbetet vidare utifrån de förutsättningar vi har med digitala möten, skriftlig information, Youtube- film men även parlamentariskt arbete. Vi går runt i vårt område för att på plats fundera vidare på byggplaner som ingår i Fokus Hagsätra-Rågsved, funderingar som ansvariga politiker sedan fått med sig till nämnden.
Jag lägger även tid på de sociala medierna för att argumentera och motargumentera i lokala grupper och i vidare sammanhang. Har fått vara med om att delta i mitt första instagramsamtal, som representant för bostadsaktivism.
Tid och arbete går också till skrivande och att utforma strategier. Vi är några som sedan ett par år tillbaka har som vana att slunga idéer med varandra här i Rågsved och det har vi fortsatt med om än numera mest via messenger. Tack kvinnsen runt mig för detta givande samarbete, känns skönt att känna hur kloka vi är tillsammans.
Med denna krönika vill jag sporra till fortsatt arbete, påvisa vikten av alla insatser på olika nivåer trots årets märkliga förutsättningar.
2021 kommer jag att fortsätta på den inslagna stigen, jag kommer arbeta på lokal nivå som gräsrot, men även parlamentariskt som fritidspolitiker. Jag kommer att fortsätta brinna för det jag gör, att göra vad jag kan och orkar. Samtidigt som jag håller tummarna för att vi under detta år kan återgå till aktivism och parlamentariskt arbete i fysisk miljö utan oro för pandemin.
Med detta säger jag god fortsättning. Nu ska jag ut med Rosa Lundmark och kolla in områdets föreningstavlor, detta ska sedan bli ett medborgarförslag om att vi behöver fler och fräschare tavlor. Allt i demokratins namn.
Cicci Herrström, stolt Rågsvedbo